Restauranger använder sous vide till riktigt många saker. Hotell och liknande som erbjuder frukostbuffé använder oftast sous vide när det ska göra hårdkokta eller löskokta ägg. Den precisa temperaturstyrningen gör det enkelt att uppnå perfekta ägg varje morgon.
Men där sous vide verkligen kommer till son rätt är på de dyra restaurangerna. Här använder man främst tekniken till kött- speciellt kött som är av billigare sort. Dessa kan göras super saftiga och möra.
En gång på en 2 stjärnig Michelin restaurang fick vi in ox bog, tillagat sous vide. Köttet blev serverat som en riktigt stor biff som var röd och mör. Och smaken var helt obeskrivlig, nästan som en smakexplosion i munnen. Samma restaurang serverar också marulk som är tillagad sous vide. Marulk är normalt riktigt läcker att äta. Men med sous vide blev den lyft till skyarna i smakerna som kom fram.
Några av de dyraste restaurangerna väljer också att tillaga vaktel, fasan och liknande på grund av att köttet är så fint och blir enkelt för torr på pannan eller i ugnen. Men med sous vide behåller man den fina och delikata smaken.
En restaurang härhemma i Sverige använder sig av sous vide till deras förrätt av tonfisk. Det ger smak och textur på den råa tonfisken, men är ”barnvänlig” för de som inte törs sätta tänderna i en helt rå fisk.
Grönsaker kan också ja en stor fördel av att tillagas sous vide, då de kan göras riktigt spröda och möra, utan att kocken behöver få svettdroppar i pannan vid varje beställning.
Till vissa molekylära rätter är sous vide ett måste. Molekylär gastronomi är fysik och kemi på hög nivå. Ett litet misstag från receptet och rätten kan vara förstörd. Speciellt när det kommer till temperaturen, då det kan det förstöra en hel molekylär rätt.
Det finns ingen tvekan varför många restauranger, både med och utan Michelinstjärnor använder sig av sous vide tekniken.
Privata har precis samma glädje av sous vide, som restauranger har, då privata använder sous vide till percis samma saker. Plötsligt kan något så tråkigt som en kotlett göras till ett gastronomiskt experiment, och rostbiffen som förut fick 1½ timme vid 200 °C, får nu 10 timmar vid 55 °C och blir det stora samtalsämnet vid matbordet.
Färdiga revbensspjäll från mataffären blir utbytta med första revbensspjäll från slaktaren. Plötsligt har det blivit till ett 5 dagars projekt med saltning i ett dygn, 3 dygn i sous vide vid 62 °C och efter det ett dygn med marinering. Endast för att kunna slänga på sommarens bästa revbensspjäll på grillen.
De möjligheter som sous vide öppnar upp för i de privata hemmen är oändliga.